Jag fortsätter på temat gråzon.

Det är som att jag efter att ha publicerat förra inlägget som handlade just om gråzon, så har det verkligen öppnats för mig och blivit starkt, i mitt liv.

Den senaste tiden, ja sen julen när jag åter igen packade upp mina grejer som varit nerstuvade i fem år, för att gå igenom och se vad som ska behållas och vad som ska slängas eller ges vidare. Och jag märkte att det fanns avföring från möss nästan överallt bland mina saker. Någon sak fick jag slänga och många saker fick jag putsa upp.. Till slut hade jag ett lösöre som varken var perfekt (eller skamligt), det var bara dammigt..

Kan tänka mig att Gud log uppifrån (sitt moln) mot mig när han såg vart jag kommit i livet..

Livet är verkligen förgängligt.

Eller som efter att ha fyllt 30 år (som jag i och för sig såg framemot) när jag stod och tittade mig i spegeln, förfärat upptäckte några grå hårstrån på mitt huvud. Samt insåg att jag fått ”30-års rynkor” under ögonen. 😮 Jaha, jag trodde ”nedbrytningen” skulle börja efter 35 men ahapp.. Så var det tydligen inte. Jag som sett 30 som ett ”klimax” i livet. Nåja..

Jag köper inget nytt nu när jag flyttar. För att inte bli för fäst, vid det materiella. För att inte få begär Det har jag redan gjort en gång så..

Det fortsätter det här med att ”jaha” och rycka på axeln.. Nu blev det så här. Och det här blev så där. De små besvikelserna fortsätter. Och hur ska jag reagera, inte som ett litet barn som börjar gråta men genom att acceptera och släppa. Nu går vi vidare. Ännu en lärdom.

Jag får börja se framemot himlen, där ALLT, verkligen ALLT kommer att vara prefekt.