Det har hänt några nya saker i livet. Har bl.a. fått ett nytt jobb. Det var inte planerat. Gud öppnade en dörr bara.

Och det här jobbet är verkligen allt jag kan önska. Med lön, arbetstid, läge, mat, kollegor, uppgifter..

Det stöder mig, som person. Det kräver också av mig, min prioritet. Mina krafter och energi. Men det är verkligen det jag behöver nu för var jag är i livet!

Aldrig har jag varit så tacksam för ett jobb som nu!

Tack Gud!

Jag fortsätter på temat gråzon.

Det är som att jag efter att ha publicerat förra inlägget som handlade just om gråzon, så har det verkligen öppnats för mig och blivit starkt, i mitt liv.

Den senaste tiden, ja sen julen när jag åter igen packade upp mina grejer som varit nerstuvade i fem år, för att gå igenom och se vad som ska behållas och vad som ska slängas eller ges vidare. Och jag märkte att det fanns avföring från möss nästan överallt bland mina saker. Någon sak fick jag slänga och många saker fick jag putsa upp.. Till slut hade jag ett lösöre som varken var perfekt (eller skamligt), det var bara dammigt..

Kan tänka mig att Gud log uppifrån (sitt moln) mot mig när han såg vart jag kommit i livet..

Livet är verkligen förgängligt.

Eller som efter att ha fyllt 30 år (som jag i och för sig såg framemot) när jag stod och tittade mig i spegeln, förfärat upptäckte några grå hårstrån på mitt huvud. Samt insåg att jag fått ”30-års rynkor” under ögonen. 😮 Jaha, jag trodde ”nedbrytningen” skulle börja efter 35 men ahapp.. Så var det tydligen inte. Jag som sett 30 som ett ”klimax” i livet. Nåja..

Jag köper inget nytt nu när jag flyttar. För att inte bli för fäst, vid det materiella. För att inte få begär Det har jag redan gjort en gång så..

Det fortsätter det här med att ”jaha” och rycka på axeln.. Nu blev det så här. Och det här blev så där. De små besvikelserna fortsätter. Och hur ska jag reagera, inte som ett litet barn som börjar gråta men genom att acceptera och släppa. Nu går vi vidare. Ännu en lärdom.

Jag får börja se framemot himlen, där ALLT, verkligen ALLT kommer att vara prefekt.

Den äter upp en inifrån

Äntligen, när jag har fått spänna ut mina vingar och provat flyga. Ja, då dyker det upp en annan, i mitt fall, kvinna, som ska testa provflyga. Oj, och hon får ännu mera uppskattning, än jag

Grr, mårr

Varför kan vi inte glädja oss över varandras gåvor

Varför måste vi jämföra?

Kvinnor har svårt att uppskatta andra kvinnor, som lyser/glänser

Män, har svårt att prioritera andra män som syns, som gör skillnad

Varför är det så?

I fortsättningen ber jag bönen innan jag går på ett möte: ”Herre bind rivaliteten, oss kvinnor emellan.. (och männen emellan.) Amen

Till slut, blir det bara: jag, mig o mitt för varenda (en)

Alla ska bara ha uppskattning och bli sedda o gillade..

Nåväl, alla tänker väl inte så. Men många gör nog det, omedvetet

Det är ”spegel, spegel på väggen där. Säg vem som vackrast i landet är!” Tyvärr har vi inte kommit längre än så. 

Det är ”störst, bäst och vackrast.” 

Det är själviskheten. Synden. Det röda äpplet

Det är Sagan om ringen. Sagan om utrymmet Vem som ska få ta mest plats. Vem som ska få förverkliga sig själv mest o få ett ”välspenderat” liv 

Jag gör det själv också. Jobbar på att ingen annan ska få ta större utrymme än jag själv, i mitt liv. Jobbar på att inte beundra nån för mycket, för där har jag en gång varit och glömt att leva mitt eget liv! (Dit vill vi inte igen!)

Så det är väl egentligen befogat. 

Den lilla tid, som jag lever här, ska jag göra det på mitt sätt. Så det blir rätt (enligt mig)

Det är en annan människas unikhet, vi jämför oss med. Då vi borde vara nöjda med den skapelse vi blivit. Oupptäckta skatter/gåvor som gömmer sig där inne än.

Rättfärdighet, seger och evigt liv, de trognas blomstrande natur. Det förknippas med rättrådighet, som nämns i Psalm 92:12, en symbol för fred, gudomlig välsignelse och triumf över döden, (vilket är känt under firandet av palmsöndagen).

Psalm 92:12 säger: ”Den rättfärdige skall blomstra som ett palmträd”, vilket symboliserar ett liv som är rättrådigt, fruktbart och bestående.

Palmgrenar användes för att välkomna segrare, vilket representerade seger över döden och triumf i Kristus. Detta framhävs i Uppenbarelseboken 7:9, där en folkmassa håller palmgrenar för att beteckna frälsning.

Palmgrenar förknippas med glädje och fest, särskilt under lövhyddohögtiden.

Palmer betecknar det förlovade landets skönhet och används i profetior för att dekorera templet, vilket symboliserar paradiset och Guds närvaro.

Liksom träd som frodas i öknen representerar de Guds beskydd och styrka mitt i livets utmaningar.

Folkmassor välkomnade Jesus in i Jerusalem genom att vifta med palmgrenar och erkänna honom som kung.

Salomo dekorerade väggarna i sitt tempel med snidade palmer, vilket symboliserade rättfärdigheten i Guds närvaro.

Israeliterna vilade under palmer i Elim efter att ha lämnat Egypten, vilket kopplade dem till vila och förnyelse.

Orubblig tro, tillbedjan, den andliga strävan efter Gud, troendes fokus på Jesus som ”Sonen”. Dess heliotropa natur – att vända sig mot solen – fungerar som en metafor för att vända sig mot gudomligt ljus, söka rättfärdighet och reflektera Guds kärlek.

Precis som solrosor är vända mot solen uppmuntras kristna att ”hålla blicken fäst vid Jesus” (Hebreerbrevet 12:2).

De växer från små frön till höga, starka plantor och symboliserar tillväxten av tro och tillit till Gud.

Blomman representerar ständig hängivenhet till Guds vilja och trofast beundran, liknande en efterföljares hängivenhet till Kristus.

De representerar ”Andens frukter” och den glädje som kommer av att vandra i trons ljus.

De tjänar som en påminnelse om att fokusera på Guds godhets solsken snarare än livets skuggor.

Solrosen ses som en ”tyst symbol” för själens engagemang för andlig tillväxt och, när den är ute på fälten, en återspegling av en gemenskap av troende.

Försoning, pånyttfödelse, skyddet av nytt liv, Guds förmåga att frambringa liv ur motgångar. ”Tredje ögat” av upplysning / andlig visdom. Kottar symboliserar det ”stängda” hjärtat som öppnar sig för Guds kärlek, ungefär som hur de frigör frön efter eld.

I likhet med hur knopptallen behöver eld för att frigöra sina frön, är tallkotten en metafor för uppståndelse, återlösning och liv som uppstår ur förstörelse.

Skydd av det gudomliga fröet: Kottens tuffa yttre speglar Sankt Josefs roll i att skydda Jesus, det ”gudomliga fröet”.

I vissa mystiska tolkningar representerar konformen det ”tredje ögat” eller tallkottkörteln, vilket signalerar andlig visdom och inre upplysning.

Det konformade ymnighetshornet representerar Guds välsignelse och skörden, vilket ofta användes av israeliter för tacksägelse.

Som form symboliserar konen som smalnar av mot toppen uppåtgående rörelse, andlig strävan och en koppling till Gud.

Liknelsen om tallkotten: En metafor för ett slutet hjärta (sluten tallkotte) som öppnas av värmen från Guds kärlek (solljus) för att frigöra sin potential.

Representation av Sankt Josef: Används som en meditation över styrkan hos Sankt Josef som skyddar den heliga familjen och uthärdar ”elden” från till exempel exilen i Egypten.

Tallkotte (Pinecone): Representerar motståndskraft, frälsning och förnyelse.

Ymnighetshorn: Representerar gudomligt överflöd, välsignelser och skörd.

Pyramid: En relaterad geometrisk, konliknande form, ofta förknippad med andlig strävan.

Knoppkotte Tall: En specifik typ av kotte som används för att illustrera Guds regenererande kraft.