men HERREN ser till hjärtat.” 1 Sam 16:7

Det är något som jag länge förundrats över, att det är så. Att vi människor inte förmår se längre, än till det yttre. … Vi dömer och bedömer. Vi felbedömer, många gånger. Vi dömer ut de som inte kan. Som inte är lika bra på det som vi är. De som är mindre. Yngre. Lägre. Dom som fortfarande växer och mognar. Lär.

Vi dömer på basen av det vi ser. Vi föraktar när vi tror att vi vet. Och vi kan inte förstå, hur kan inte han klara av det där då? Hur kan inte hon veta det där? Hallå?!

Tur i alla fall att Gud är den som ser vårt inre!

…

Vi längtar tillbaka till en perfekt värld. Vi dras till det som är skönt. Vi älskar att se på det som är vackert. Vi vill inte se det som är brustet. Vi vill ha helt. Det är ju rätt. Allt som Gud skapat är ju perfekt så med rätta är det väl en fair längtan i sig.

Men ändå suckar jag. Oj om vi kunde anstränga oss lite mer för att se lite djupare. Om vi kunde vara lite mera intresserade. Om vi kunde se lite längre. Bortom fasader och utseenden. Styrkor o svagheter. Om vi kunde orka gräva lite mera hos de som inte någon ser. Om vi kunde tro lite mer om våra medmänniskor.

Tänk vilken potential som finns i en människa. Om du plockade upp en människa från gatan. Vad som gömmer sig i henne. Bara någon ser och bekräftar henne… Bara hon får det stöd hon behöver. Då kan hon komma ut ur sitt fängelse. Ut i befrielse.

Komma ut och blomma.

Andakten om skrynkliga sedeln.. Vi är så oerhört värdefulla. Gud kan göra nytt o göra fint i vilken situation som helst.. Bara vi har tron. Vi har alla gåvor.. Tänk vilka skatter som gömmer sig i var och en. Oupptäckta skatter! Vi ska inte underskatta någon annan människas gåva och förmåga.. Vem som helst kan lära sig. Av sina misstag. Utvecklas och bli bättre. En bättre version av sig själv bara man själv VILL

Vi måste vara försiktiga med att förakta och se ner på andra människor. Vi vet inte om och när Gud upphöjer dem. Som för Josef och hans bröder..

Hur länge har jag inte gått och önskat att någon skulle vilja se min insida. Att nån skulle bry sig.. Och sätta ödmjukhet och mildhet högt. Om någon värdesatte mina inre kvalitéer.. Men vi människor är inte skapade så.. Vi förmår inte se längre än till ytan många gånger. Jag får vänta för evigt. Om jag ska vänta på en människa. För vi ser utifrån en människas perspektiv. Vi vet inte vad som döljer sig där inne. Men det gör Gud. Gud ser längre. Gud ser större. För han säger: ”jag är den som rannsakar hjärtan och njurar.” Upp 2:23

Gud ser till sina små. De föraktade. Sebulon o Naftali..⁣⁣
” … Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.” Jes 9:1.

För övrigt, tror jag nu att det är en tid då Gud upphöjer det som ingenting är, i människors ögon. För att göra till intet det som är.. För ”Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.” 1 Kor 1:25

Förtröstan på sig själv och sin egen förmåga (eller Gud?). För stort fokus på sig själv är en fälla. ”För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Matt 16:26 Högmod och arrogans leder ofta ut på villovägar. Högmod går före fall. ”Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.” Matt 23:12 Det Gud önskar sig av oss är: ”… en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” Ps 51:19

Vi kan be till Gud; hjälp mig Herre! Att se andra som du ser dem. Amen

Vi får lära oss att se guldet i varann! Att gräva tills vi hittar guld