Jag vaknade upp med bibelstället: ”Det är ingen ände på det myckna bokskrivandet,…” Pred 12:12 Så jag frågade Gud, inte ska jag väl skriva en bok? Fick inget gensvar på det men jag tror det är dags att skriva ett nytt blogginlägg i varje fall.

Har fått nya insikter, under det gångna dygnet. Av en diskussion jag helst inte skulle ha haft. Det fick mig att nu inse: När man gång på gång, knackar på samma dörrar men de inte öppnar. Då är det dags att gå vidare. När du får frid av att tänka i nya spår, än att hållas kvar i det gamla. ”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?” Jes 43:19

Jag lämnar det helt upp till Gud nu, med vad som sker. Om han öppnar, eller inte. Det är inte min sak att bestämma.

Allt jag vet är att jag nu vill vara med människor som får mig att må bra, jag vill vara där jag mår bra. Fast mitt trauma vill hålla mig tillbaka, till sånt som inte gör det.

Det är inte min sak att uppfylla löften. Det är Guds. Och han vet bäst. Med tider och stunder. Och om det nån gång inte går som tänkt, då han har att jobba med motsträviga människor.