Nu i sommar har jag haft äran att få sitta med en missionär i hennes hem ett flertal gånger. Missionären hade rest runt hela världen och hon hade att berätta. Vi kom överens om att jag skulle hjälpa henne med hennes memoarer, på engelska. Hui, det var spännande att läsa och bearbeta hennes texter. Att få vara med i och föreställa sig allt det hon varit med om. Det tog lite på krafterna. Sen visade det sig att hon behövde paus för att själv få fundera på fortsättningen och alla bitarna, hur det ska se ut och sitta ihop. Jag jobbade också med detaljerna. Det visade sig här sen på Facebook, att hon var intagen på sjukhus. Någon vecka därpå, att hon fått cancerbesked som spritt sig. Ojojoj. Och nu i veckan, då jag fick nys om att det är viktigt att boken blir utgiven, ja då var hon plötsligt borta, från denna världen. Tänk så fort det kan gå! Det kändes mitt i allt viktigt, den lilla biten jag hade att gå.. Även om jag inte vet om fortsättningen.. Och om boken blir utgiven. Nu mer än nånsin är det viktigt att jag, att vi kommer ut med våra gåvor. Att vi springer vårt lopp. Hon har växlat och gett stafettpinnen. Nu är det vår tur att springa mot mååål!