Jag och mamma var ute i svampskogen igår. Jag var öppen o tänkte: ”Jag är glad om vi får nåt idag.” Mamma hade sett förut en dag att det fanns svamp (kantarell) och stora sådana, på något visst ställe.. Och hon förväntade sig att vi skulle plocka dem. Men nepp, någon hade hunnit före.. Jag letade ändå febrilt, scannande med blicken i dikeskanten. Och jag hittade lite, mamma också. Men också rester av svamp där någon annan gått fram.. Väl inne i skogen, så visade det sig, gång på gång, att ju mera jag letade, desto mera hittade jag! Kantarellerna gömde sig under mossa och kvistar. Mamma orkade till slut inte vänta på mig där jag plockade så hon började gå hem. Jag var även med cykeln.. Vi fick en påse fylld med svamp som jag tog hem. Upplever att det som hände är något som Gud vill säga något genom. Jag hade ”… Sök, och ni ska finna. …” Matt 7:7 i tankarna medan jag plockade. Det att ju mera jag sökte, desto mera hittade jag, talade även till mig. ”Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.” Jer 29:13 Gud har mig på en svältkur för tillfället. Inte bokstavligt men symboliskt. Han låter inte något tillfredsställa mig för tillfället. Han har mig i en process. Tills det bara är han och jag kvar. ”…, för mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergett mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.” Jer 2:13 Hur länge har jag inte längtat efter att leva i verklighet? Det är vad Gud vill. Han vill ge det verkliga livet till mig medan jag sökt i usla brunnar.. Jag förstod det också, eller det var egentligen mamma som talade om det. ”Jag ska ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, …” Jes 45:3 Det ville han också framföra. Gud kommer ge mig skatt efter skatt, om jag väljer att ge upp det som hindrar mig från att söka honom. Jag bara vet det. Jag kommer finna skatter när jag lär mig att glömma mig själv. Amen