Har under de senaste åren genomgått en utrensning i mitt liv av vad som inte bygger upp.. Inre helande skulle någon kalla det.. Och o ja, ännu finns det saker att jobba med, ännu kommer småskräp upp ibland.

T.ex. härom kvällen, insåg jag en ganska viktig poäng. Min sexualitet, det sätt jag levt på, under mitt liv, har allt som oftast blivit ”fel.” Inför (en rättfärdig) Gud menar jag. Och Gud förlåter ju, vilket vi får vara lättade över – men vi ska ändå inte synda på nåden!

Jag ser ett mönster där fienden velat komma in på olika sätt med olika verktyg. Förstå mig rätt också, det har handlat om obesvarad kärlek, människor som introducerat en till pornografi, människor man gjort saker med som man inte borde och i vissa fall gått över en gräns. Och saker man gjort med sig själv i sin ensamhet. Det var som att det negativa övervägde det positiva. Och jag var tvungen att förlåta. Allt detta har lett till en sexualitet i kläm.. En sexualitet som varit ”fel.” Ord som ”bejakande” har varit fjärran ifrån mig. Oftast har det handlat om hur man håller sig själv i schack. Det har lett till en ”över-försiktighet.” Man ska inte vara så, och så ska man absolut inte vara. Har blivit mera på min vakt.

Den dag jag gifter mig, så kommer det vara min första puss med min man. För att ledare visat på en högre väg.. Och för att Kamrat.com lärde mig i tiden att ”hångel leder till sex..” Och kom igen, vem vill ha sex före den ”äkta sängen”? Just asking!

Men hur ska en kristen kvinna som hittills hållit så många band på sig, plötsligt börja bejaka sig själv och sin partner. (Och sen senare sina barn..) Tycker att vi kristna måste bli bättre på det här med kärleksliv, alltså verkligen. Eller relationer, över huvudtaget. (Det är väl kanske Coronas fel också eller?)

Hur ska man då hantera alla dessa känslor och drifter som ibland kommer? Hur ska man behållas ren i Guds ögon? Hur behåller man ett samvete rent? Genom att hålla sig nära Guds Ord och den kristna gemenskapen. Det kan även behövas personliga åtgärder beroende på situation. Jag frågade en gång min sånglärare som även fungerade som ”själavårdare” om hon tror det går att komma ur ett syndigt beteende som påverkat en. Hon menade att det går att göra nya hjulspår.. och nya.. och nya. Det är där vi får börja!