Jag stod en kväll utanför kyrkan och pratade med en god vän. Jag delade det som mest bekymrade mig. Delade om då flera män gjort mig besvikna. Ingen av dem valde mig. De valde båda andra kvinnor framom mig, och det gjorde ont. Hon kunde känna igen sig

Och hon sa: det är inte meningen att det ska va så där. För Gud är vi det första valet! Det sa hon med glädje och tillförsikt i rösten

Människor kan göra oss besvikna. Människor GÖR OSS besvikna, hela tiden. Det är väl meningen. För att vi ska inse. Bara Gud håller. Vi ska inte sätta vårt hopp till en människa

Vi ska ha en rimlig förväntan på vår medmänniska (som en viss person brukar säga).

Och vi ska förlåta, förlåta, förlåta.

Tänker på alla de gånger jag blivit bortvald. Tänker på alla de vänner.. Att jag inte haft en bästa vän. Rejection has lead to protection.

Tack att jag är nummer ett inför Dig!