Har den senaste tiden ställts inför situationer där jag varit tvungen att inte göra allt så inrutat, välpolerat och perfekt. (Jag som under året lärt mig och satt mera tid på att göra just det… Öva mig i att hitta fina ord att uttrycka mig med osv osv..

Har ofta funnit mig själv sittandes skrivandes långa inlägg för att till slut kasta det, för att ”jag inte bara hann med tiden.”

Vi befinner oss i en tid som går fortare just nu. Och då måste man agera snabbare. Då måste man få saker gjorda på kort(are) tid. (Något som känns som en utmaning).

Jag har ju tyckt om att se en sak svart och vit. Men nu är det som en hel stor gråskala kommer fram som jag aldrig sett tidigare.

Har insett att mycket av tiden i vardagen går åt till att sätta saker på sina rätta ställen, städa upp efter sig etc.. som man ibland inte har. Den senaste veckan har jag verkligen fått öva mig i att bara släppa, rycka på axlarna åt att det inte blivit som jag hoppades/önskade. Det senaste exemplet var väl kanske när jag i flera timmar suttit och gått igenom kläder på nätet, för att omsorgsfullt välja och klicka in i köpkorgen sånt jag kunnat tänka mig att köpa, för att till min stora besvikelse när jag var på väg ”till kassan” märkte att den svarta snygga kavajen med två knappar, inte längre fanns i storlek S, att beställa! Jag som valt snygga matchande byxor till också! Och nu fanns den inte! Vad var pointen då att beställa längre?? (Håhåjaja, insåg att man nog ska vara ute i så god tid och genast betala när man hittat nåt! Särskilt i dessa rea-tider). Jag valde ändå att beställa de kläder jag tänkt. Också de svarta byxorna. Och jag tänkte; ja den kommer då nån gång i framtiden (kavajen).. eller så inte. I värsta fall får jag skicka tillbaka byxorna. Jag släppte det helt enkelt. OCH, idag till min stora glädje, fick jag ett mail om att kavajen FANNS igen i STORLEK S! Halleluja!

När man släpper så får man. Tror allt det här är en enda stor träning för mig, inför vad som komma skall.. i mitt liv. Visst är det nyttigt. Men också jobbigt. Att inte göra sitt bästa med varje lite sak. Att vara okej med att en grej hamnar lite snett. Inte helt på rätt plats. Eller att sängen lämnar obäddad en eller flera dagar i sträck. Man måste prioritera och det finns viktigare saker att orka och hinna med. Som ett viktigt arbete med ungdomar bl.a.

Tror också det är en tid nu där fokuset inte ska eller kan vara på att ha de senaste kläderna som sitter rätt och bla bla bla. Tror det är en tid av att se bort från såna saker nu. Tror vi är i en mycket allvarligare tid där fokus kräver människoliv. Som jag sa till tonåringarna, vi vet inte vad vi har osett detta år ännu. Kanske dags att bara börja acceptera alla livslägen nu.

Gråzon, jag ser och bekräftar dig nu.