En morgon medan jag låg kvar i sängen, tog jag fram min telefon och började bläddra bland mina bilder. Jag tittade igenom mina telefonbilder. För en stund var det som att jag förstod. Hur allt hängde ihop. Jag kunde se på mig själv med andra ögon. Med större nåd.

Livspusslet började bli klarare för mig. Flera pusselbitar började falla på plats. ”Det här var för den här sakens skull..”

Jag börjar acceptera mig själv och tycka mera om mig.

Bitarna börjar läggas till rätta. Bit för bit.

Jag är speciell. Jag är unik.

Visst en del är oklart.. T.ex. om hur snart..

Och löften som väntar på svar

Och visst är det bland det bästa, att förstå varför man är här och finns till

Jag är den jag är, för den här saken finns jag här. Jag ska inte vara någon annan. Alla människor som sa

Andra människors tankar om mig har bara varit felaktiga. Jag ser syftet nu. Varför jag är så här.

Pusslet börjar bli klarare för mig, tydligare