Förundras här där jag sitter på sängen, läsandes ett exemplar av Frank Mangs, Synd och sanning. Gud vet nog vad man behöver, när man behöver det. Efter att under en längre tid och enligt min mening, nått en högre andlig nivå. För att på hemorten göra en dykning ner i syndträsket. Inte målmedvetet. Bara påverkan som orsakat det. Och skammen, och håglösheten som gjorde att jag syndade på nåden. Jag glömde för ett ögonblick bort omvändelsen och Jesu snara tillkommelse. Och varningen jag fick i andaktsboken: ”det fanns ingen plats för dem.” Upp 20:11-12 (”Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna.”) Samtalet i bilen.

Jag förstod det också, sexuell synd leder till förlust. Liksom för herrarna i Bibeln, som misslyckades på striden. Man sjunker nån nivå ner, tar hissen, går tillbaka några steg.

Är så tacksam för samtalet med en god vän. För erkännandet och befrielsen. Att orden i boken bekräftar orden i samtalet. Är så tacksam när jag finner böcker, som jag bara behöver läsa just nu! Tack Gud! Är så tacksam att Gud tar emot mig och förlåter mig, alla mina synder. Och gör mig ren på nytt. Ger mig tillhörighet. Jag kan vara frimodig.

I mig själv är jag inget men i honom har jag allt!