”En människa ser det som är för ögonen,

men HERREN ser till hjärtat.” 1 Sam 16:7

Det är något som jag länge förundrats över, att det är så. Att vi människor inte förmår se längre, än till det yttre. … Vi dömer och bedömer. Vi felbedömer, många gånger. Vi dömer ut de som inte kan. Som inte är lika bra på det som vi är. De som är mindre. Yngre. Lägre. Dom som fortfarande växer och mognar. Lär.

Vi dömer på basen av det vi ser. Vi föraktar när vi tror att vi vet. Och vi kan inte förstå, hur kan inte han klara av det där då? Hur kan inte hon veta det där? Hallå?!

Tur i alla fall att Gud är den som ser vårt inre!

Vi längtar tillbaka till en perfekt värld. Vi dras till det som är skönt. Vi älskar att se på det som är vackert. Vi vill inte se det som är brustet. Vi vill ha helt. Det är ju rätt. Allt som Gud skapat är ju perfekt så med rätta är det väl en fair längtan i sig.

Men ändå suckar jag. Oj om vi kunde anstränga oss lite mer för att se lite djupare. Om vi kunde vara lite mera intresserade. Om vi kunde se lite längre. Bortom fasader och utseenden. Styrkor o svagheter. Om vi kunde orka gräva lite mera hos de som inte någon ser. Om vi kunde tro lite mer om våra medmänniskor.

Tänk vilken potential som finns i en människa. Om du plockade upp en människa från gatan. Vad som gömmer sig i henne. Bara någon ser och bekräftar henne… Bara hon får det stöd hon behöver. Då kan hon komma ut ur sitt fängelse. Ut i befrielse.

Komma ut och blomma.

Andakten om skrynkliga sedeln.. Vi är så oerhört värdefulla. Gud kan göra nytt o göra fint i vilken situation som helst.. Bara vi har tron. Vi har alla gåvor.. Tänk vilka skatter som gömmer sig i var och en. Oupptäckta skatter! Vi ska inte underskatta någon annan människas gåva och förmåga.. Vem som helst kan lära sig. Av sina misstag. Utvecklas och bli bättre. En bättre version av sig själv bara man själv VILL

Vi måste vara försiktiga med att förakta och se ner på andra människor. Vi vet inte om och när Gud upphöjer dem. Som för Josef och hans bröder..

Hur länge har jag inte gått och önskat att någon skulle vilja se min insida. Att nån skulle bry sig.. Och sätta ödmjukhet och mildhet högt. Om någon värdesatte mina inre kvalitéer.. Men vi människor är inte skapade så.. Vi förmår inte se längre än till ytan många gånger. Jag får vänta för evigt. Om jag ska vänta på en människa. För vi ser utifrån en människas perspektiv. Vi vet inte vad som döljer sig där inne. Men det gör Gud. Gud ser längre. Gud ser större. För han säger: ”jag är den som rannsakar hjärtan och njurar.” Upp 2:23

Gud ser till sina små. De föraktade. Sebulon o Naftali..⁣⁣
” … Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.” Jes 9:1.

För övrigt, tror jag nu att det är en tid då Gud upphöjer det som ingenting är, i människors ögon. För att göra till intet det som är.. För ”Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.” 1 Kor 1:25

Förtröstan på sig själv och sin egen förmåga (eller Gud?). För stort fokus på sig själv är en fälla. ”För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Matt 16:26 Högmod och arrogans leder ofta ut på villovägar. Högmod går före fall. ”Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.” Matt 23:12 Det Gud önskar sig av oss är: ”… en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” Ps 51:19

Vi kan be till Gud; hjälp mig Herre! Att se andra som du ser dem. Amen

Vi får lära oss att se guldet i varann! Att gräva tills vi hittar guld

Begär

Nu kommer det igen upp ett lite besvärligt ämne. Men kanske desto viktigare att ta upp. Det kom till mig bara. Jag behöver skriva för att själv förstå hur jag tänker (och vad man kan tänka). Tror det behöver ventileras. Ser inte så många andra som tar upp dessa saker och jag skäms inte över att behöva säga dem. (Bara lite om jag ska vara helt ärlig).

Ordet ”begär” är ett ganska laddat ord. Bibelverser som kommer upp i huvudet är ”Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.” Ps 27:4 Eller ”Du ska inte ha begär till din nästas hus. …” 2 Mos 20:17 Eller 1 Petr 2:11 ”… håll er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.”

Begär kan likställas med längtan eller passion. Ett begär; en lust, en önskan är inte i sig själv fel. Vad vore vi utan våra begär? Rätt slätstrukna varelser tror jag. Det är mycket som skapats och kommit till utifrån en längtan.. Vad vore vi utan alla uppfinningar t.ex? Om inte någon fått en idé, testat och prövat sig fram.. För att till slut komma fram till en lösning. En uppfinning. Som vi idag kan vara glada över att existerar. Personer med driv! Är härligt! Det är fint att se människor som är duktiga på det de gör. Och som gör det så bra de bara kan! De använder sina begär väl. På rätt saker. ⁣
Eller exemplet Moder Teresa, i Indien. Som osjälviskt tjänade gatubarn och fann sin största glädje i det. Hon la hela sitt liv på det.

Ibland kan ett begär som till en början verkar oskyldigt, vara något som leder helt fel.. När ett begär blir ont handlar det ofta om att man börjar missbruka något.. En välsignelse kan bli en förbannelse. ⁣⁣
Ibland kan vi bli fyllda av avundsjuka på någon och vi bara önskar att vi var lika bra på något som nån annan. Eller så tycker vi att nån annans relation verkar mycket bättre.. Eller att nån annans man är snyggare… ETC! Då kan vi behöva lära oss att bemästra dem! Det kan handla om att vara sötsugen och alltid köpa godis varje vecka. Eller droger. Eller att se på TV. Youtube (har det varit för min del, ohoj!) När det går så långt så begäret styr en och man inte längre kan stoppa sig själv, ja då borde man stanna upp och tänka över vad man håller på med egentligen. (Säger hon som suttit fast i sociala-medieberoende i 12 år!) Det är inte Guds vilja. Det står att vi ska råda över synden. Vi ska råda över våra köttsliga begär och inte låta oss styras av dem. Visst, ibland eller ofta kan det vara lättare sagt än gjort. Beundrar alla de som kan göra det i sina liv! Säger inte att jag på något sätt är fullärd när det gäller detta ämne utan delar bara så långt jag kommit i min process. Här gäller också nåden, tycker jag. ⁣⁣⁣⁣
Jag vet också att det finns kraft i namnet Jesus. Att bryta udden ur ett begär. Det har jag sett nu i ett par år..⁣
Som troende har vi tillgång till samma uppståndelsekraft som Jesus bar på!

Inte något att leka med heller. Faktum är att nu när jag nu skriver det här blivit prövad på detta område, för att se om jag består provet.. Man behöver skydda sina begär eller rättare sagt skydda sig själv när man märker att man får begär till något! Vi behöver hålla oss inom sunda gränser. Det behöver finnas balans i våra liv. Ibland behöver vi lägga locket på och ibland fly om vi märker att vi inte har kontroll över något.. ⁣”Fly sexuell omoral! …” 1 Kor 6:18 Man behöver lära sig att bemästra sina begär och sina behov. Begär (eller beslut?) leder ju också till barnaskapande. ⁣⁣
Fruktbärande. Vi kan också tänka oss att vi lägger våra sexuella drifter på purpose / vårt syfte (om man är singel) och får på så vis bära andlig frukt (istället).

Det kan även hända att vi inte alls får det vi längtar efter.. i det här livet. Då kan det vara extra svårt och smärtsamt. Då kan det kännas enklare att falla för något. Men vi får lära oss att leva för Gud i alla fall. Och hellre göra Hans vilja än falla för en frestelse. Jesus ska vara vår främsta belöning här i livet. Vi får även hålla blicken fäst på evigheten.

Kyrkofader Augustinus har en gång uttryckt så här: ⁣”våra hjärtan är rastlösa tills de finner ro i dig.” ⁣
Tycker det är ganska fint uttryckt. ⁣
Den yttersta längtan som varje människa har kan bara Jesus fylla. När det blir för mycket för oss, av den här världen, får vi komma till honom med våra behov. Med all vår längtan. Han har lovat möta den. Han har lovat mätta den. ⁣⁣⁣
”… han mättar ditt begär med sitt goda så att du blir ung på nytt som en örn.” Ps 103:5