Idag är det Sveriges nationaldag. Jag har varit i Clara på nationaldagsfirande och bön. Det var speciellt och första nationaldagen jag var med om att få fira! Dock med en del blandade känslor. Och ett visst vemod, med tanke på att lovsångsskolan är förbi. Det känns att välsignelsen börjar avta. Som att texten “We´re closed” börjar stämma. Har haft det lite torftigt andligt sett under ett par dagar också, så igår beslöt jag att ta fram Bibeln och läsa lite. Kände för att läsa i Josua. Om då de intog löfteslandet. Om hur Josua förmanade folket att hålla sig till sin Guds bud, för då skulle det gå dem väl men hur snart de avföll och började vända sig till tomma avgudar istället.

Det är lite i de tankarna jag varit idag också när vi bett för Sverige. Landet som flödar av mjölk och honung men som till stor del är bortvänt från Gud. Jag kan förstå det judiska folket. Och jag känner med det svenska folket. Har känt mig så torr och likgiltig idag, lite som ett asplöv (hur nu ett asplöv kan känna sig..), så att jag lika bra skulle ha kunnat falla för en vindpust…
När löfteslandet väl var intaget blev de så bekväma. Så att de började strunta i vad Gud hade sagt. De hade det så bra så att de började förakta Herrens ord. Istället började de själva välja sådant som de tyckte verkade bra för dem. De hade det så bra så att de avföll. Samma sak ser vi i Sverige idag. Här har kristendomen haft ett stort inflytande på landet, i århundraden (vi ser spår av den välsignelsen) men man har valt att också ta in mycket annat.. Andra gudar, vilket lett till att Sverige blivit det mest sekulariserade landet i världen. ⁣
Trots det, ser Gud fortfarande till det här landet och älskar det. Och han längtar efter att människorna ska vända tillbaka till honom och söka honom av hela hjärtat.

“Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

När Herren din Gud låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig, med stora och vackra städer som du inte har byggt, och hus fulla med allt gott som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – när du då äter och blir mätt ska du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

Herren din Gud ska du vörda, honom ska du tjäna, och i hans namn ska du ge din ed. Ni ska inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, för Herren din Gud är en nitisk Gud i din mitt. Se därför till att inte Herren din Guds vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

Ni ska inte fresta Herren er Gud, så som ni frestade honom i Massa. Ni ska troget hålla Herren er Guds bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. Du ska göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, så att det går väl för dig och du får komma in och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat dina fäder. Han ska driva bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.”

– 5 Mos 6:4-19